Den här dagen hade verkligen alla förutsättningar för att bli riktigt trist. Det som stod på agendan för dagen var nämligen att på förmiddagen hämta ut ett paket som jag fått skickat till mig och på eftermiddagen åka iväg till mitt gamla jobb för att snika iväg två paket på deras bekostnad som jag tänkt skicka. Inga superbarnvänliga aktiviteter direkt men dessvärre saker som var tvungna att göras.
Så när jag igår kväll somnade in var mina förväntningar på den här dagen inte speciellt höga precis. När man sen vaknar alldeles för tidigt av att ena sonen för en högljudd monolog rakt ut i mörkret med myndig, och dagen till ära även rätt förkyld, stämma och därför snabbt blev inburen till oss föräldrar för att inte väcka brodern så sjönk mina förväntningar på dagen ännu mer. Och det tog inte många minuter efter att han kommit in till oss innan vi bittert insåg att somna om var inget han var det minsta intresserad av. Detta innebar därmed att dagen startades med ett oundvikligt osynk, något som inte brukar vara någon kanonstart direkt. Så efter en dryg timma i sängen tillsammans med min snoriga pladderkvarn så hörde jag att son nummer två började vakna till i rummet bredvid. Så då var det bara att starta dagen och hoppas på det bästa. Men här någonstans vände det.
För snoret till trots så var humöret över förväntan bra, på båda gossarna. Förmiddagen fördrevs med livligt Duplobyggande och sång och gitarrstund innan vi skulle bege oss iväg för att hämta ut paketet på posten. Och nu förhöll det sig på det viset att jag inte hade en blekaste aning om vad paketet innehöll men hade väl en svag förhoppning om att det skulle innehålla något från Barnens bokklubb eller nåt annat som skulle kunna hjälpa till att fördriva dagen en aning. Men när vi väl kommit hem såg jag dessvärre direkt vid första anblicken av paketets innehåll att det inte alls var något från bokklubben. Paketet innehöll lite olika hudvårdsprodukter och smink och sånt som jag fått som tack för ett jobb jag gjorde för några dagar sedan. Men tack och lov så var allt innehåll förpackat i bubbelplast. Så plötsligt fick det bli paketets ”enda” innehåll. Och tack och lov blev killarna helt otippat överlyckliga över den fina plasten vi fått skickat till oss. De sprang gladeligen runt och knäppte och lekte med den ända tills lunchvilan och utflykt nummer två skulle tas vid. Att åka till mitt gamla jobb och skicka iväg mina två paket…
Men det visade sig också vara väldans kul. Ny miljö och nya människor och sätter små pojkar i fokus var helt rätt melodi för en lyckad eftermiddag. Att sen få springa omkring både på ett kontor och leka med pennor och gem och sen få spinga omkring på ett lager och leka med frigolit bollar, åka på rullvagnar och titta på truckar var som höjden av lycka, tydligen. Som pricken över i:et avslutades besöket med att de fick titta och hälsa på en liten hund som fanns inne i ett litet skrymsle på kontoret. Det var en sån där hund som ser ut lite som en golvmopp ungefär. Överförtjusta av den lilla söta filuren stod de båda och tjoade och skrattade för fulla halsar. Men det var något som inte riktigt stämde… För det de överlyckligt skrek medan de stod och skrattade och pekade på den lilla hunden var nämligen; katt, katt, katt!
Tror inte hundens husse var riktigt lika förtjust…
